Miljöförstöring. Människor runt omkring mig gör gång på gång aktiva val att bete sig på ett sätt som är dåligt för miljö. Trots att forskarna larmar om att det är bråttom, bråttom om vi vill rädda det sjunkande skeppet lutar sig var och varannan människa lugnt tillbaka och tänker att det väl inte spelar någon roll vad just jag gör. Det gör mig förbannad.
Det gör mig förbannad att se att mina grannar i Stockholms innerstad väljer att köra bensinslukande bilar. Det gör mig förbannad att människor promt måste äta kött, sås och potatis näst intill var eviga dag. Det gör mig förbannad att människor skiter i vilka kemikalier som finns i möbler, teflonpannor, gummiankor och hudkräm. Det gör mig förbannad att människor hellre köper McDonalds-mat och ett kilo lösgodis än att satsa några extra kronor på att köpa KRAV-märkt broccoli eller KRAV-märkta morötter till middagen. Det kanske stämmer att ingen kan göra allt. Men alla kan tamejtusan göra något.
En annan sak som gör mig galet upprörd är kvinnomisshandel. Inte bara för att det gör mig ont i hjärtat när en människa slår en annan utan för att kvinnomisshandel är ett strukturellt problem där samhällets tysta medgivande börjar redan på dagis där den lilla flickan gråter för att den lilla pojken gett henne en knuff eller kanske dragit henne i håret. När hon söker tröst hos en vuxen säger denne tröstande "Det är bara för att han egentligen tycker att du är så söt". Senast häromdagen läste jag om en vuxen kvinna som efter en tid lämnat sin misshandlande man. Med sig hade hon tagit deras gemensamma lilla barn. Nu skulle det utredas om hon var en lämplig förälder. Inte om han var en lämplig förälder, utan om hon var det. För hon hade ju fråntagit barnet dess pappa. Att det var en idiot till far som misshandlat och våldtagit barnets mamma, och dessutom brukat våld mot barnet det spelade i sammanhanget ingen roll. Ja, jag skulle kunna fortsätta i alla oändlighet. Upprörd och förbannad som bara den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar